GIC S*Nekayahs Zabiya Zamira "Mira"

Blå abessinierhona, född 961228
Far: EC Silkkihienon Ad Astra
Mor: EC Nekayahs mammite Maryam

Fotogalleri >

Mira är en intensiv katt som gör allt med stor inlevelse, oavsett om det gäller att leka, äta eller kela.

Hon fick en kull med fem ungar i och är mormors mor till Siri. Alla i denna linje är synnerligen intensiva och människokära katter. De spinner så fort man talar till dem och är verkligen med på allt. Precis som jag tycker att en abessinier ska vara.

På äldre dar har Mira blivit mer tolerant mot andra katter. Samtidigt håller hon på sin ställning som matrona i huset, och låter ingen ungkatt köra med henne. Miras största lycka är att vara i mattes närhet. Och god mat förstås. :-)

Här även med sina kullsyskon Simba och Bettan. Visst ser man att de är släkt? Alla tre är pigga och glada katter, med starka personligheter. Bettan är kanske märkligast med sin goda aptit på t ex bananer. Simba älskar att leka med diskhoproppen till den grad att husse och matte måste ha flera i reserv.

Miras operation

I februari 2009 upptäckte jag att Mira hade en lite större och två mindre knölar under buken. Jag var tveksam till ifall jag skulle låta operera henne, hon var ju trots allt tolv år. Många som jag pratade med (inklusive veterinären) verkade tycka att det är onödigt att utsätta en så pass gammal katt för en operation. Men när veterinären sa att ifall jag inte gjorde nåt skulle Mira troligen inte leva längre än några månader, bestämde jag mig. Visst måste jag ge min gosekatt en chans!

Planen var att operera bort hela juverraden (för att förhindra att nya tumörer uppstår). Men när Mira var sövd och rakad tyckte veterinären att de två knölarna överst och nederst inte verkade sitta i själva juvret. Han förespråkade en lindrigare variant där enbart de två juver som satt närmast den misstänkta tumören togs bort. Jag gick på hans linje. De två mindre knölarna visade sig också vara ofarliga fettknölar. Den större knölen var malign, som så ofta hos katter.

Mira mådde utmärkt efter sin stora operation. Hon åt bra och höll sig, som vanligt, i min närhet. Förstås fick hon smärtstillande i några dagar, som hjälpte till. Jag hade inte någon halskrage på henne, vilket förmodligen var orsaken till att det översta såret infekterades. Infektionen hävdes med antibiotika. Nu, över ett år senare mår Mira fortsatt bra och har inte fått några nya juvertumörer.