13 mars

Kris och katastrof och en kraschad dator! Det värsta som kan hända här hos mig är nåt med katterna, det näst värsta nåt med datorn. Nåja, den har krånglat länge... men ändå står man som ett hjälplöst fån den dagen då den helt vägrar att gå igång.

Inget att fundera på – jag måste ha en dator och det bara måste vara en Mac. Så nu sitter jag vid världens läckraste iMac. Mycket fattigare på pengar, men ändå en smula lyckligare. :-)

Quentin har utvecklats mycket under de två senaste veckorna. Han äter minst lika bra som sin bror, törs kuta runt i hela lägenheten och klättra på mattes ben. Men han är inte lika vig som Quillan, kanske p g a sin något knubbigare kroppsform. Dagarna ägnar de båda mest åt att sova eller brottas med varandra. De har också börjat leka med leksaker.

Siris mage växer och jag kan se att det sparkar småttingar där. Tre, fyra stycken skulle jag gissa att det blir. Webster och Nelly måste fortfarande hållas separerade från varandra. :-( Gamla Mira mår bra, särskilt de stunder matte får tid för BARA henne. Izzi har blivit modigare på senaste tiden, och gömmer sig inte längre när det kommer folk på besök.

25 februari

Sedan Websters kastrering har jag gjort två försök att ha honom fri tillsammans med Nelly. Tyvärr har båda försöken gått åt pipan... Det är mycket underligt att Webster (som i övrigt är snäll som en lammunge mot alla katter i olika åldrar som han träffar) inte tål att se Nelly utan att direkt ge sig på henne. Den enda förklaring jag kan finna är att han har lärt sig denna ovana av Olga, och sen har dragit den steget längre. Det är som om han ser Nelly som en inkräktande hankatt som bara måste bort! Nu!

Tyvärr tror jag inte att detta beteende kommer att gå bort inom rimlig framtid och jag kan inte leva med en katt ständigt inspärrad. Så därför har jag nu hört mig för bland alla jag känner + satt in annonser på nätet, om att Nelly och/eller Webster omedelbart måste flytta ut. Det är sorgligt att mista så supersociala och trevliga katter. Men samtidigt måste jag inse att hos mig får de inte bra, stimulerande och stressfria liv. Tyvärr. :-(

Mer om omplaceringskatterna här >

22 februari

Nu är Q-bröderna fyra veckor och börjar likna "riktiga" katter. Quillan visar fortfarande framtassarna och kutar runt golvet som en pil. Han har också testat på att tugga kattsand (som alla kattungar gör) och den lite mer smakliga fiskröran som jag har serverat ett par dar.

Mamma Olga har fått för sig att kattungarna ska ligga i sängen när matte gör det på natten. Så länge de bara ligger där och myser, småleker, diar mamma och sover går det bra... men så vaknar de och börjar sprätta omkring och då klarar de inte av att akta sig för kanten. Tur att det bara är två busgrabbar för matte att hålla reda på... Hoppas att Olga ändrar sina idéer, eller att ungarna snart lär sig "sängvett".

20 februari

Småttingarna blir alltmer stadiga på fötterna och kan nu även tänka sig att mysa i mattes famn. Tugga lite på mattes fingrar med de nya, vassa små tänderna som är på väg är också roligt. Snart dags att erbjuda nåt mer matnyttigt. Sorrel Quillan ligger hela tiden steget för sin mer försiktige viltbror Quentin.

Igår strilade nykastrerade Webster på två ställen i lägenheten... hmmm. Men i nästa stund låg han och latade sig i tevesoffan och spanade på OS. Sån´t hade han aldrig tid för förr. Hans hormoner har väl inte riktigt stabiliserat sig ännu... Men det verkar mycket lovande! Idag har han (än så länge) inte strilat.

Igår flyttade sista "storungen" Bim. Usch, vad det blev tyst och tomt efter honom. Tur att Q-bröderna är på tillväxt och snart kommer att dra runt i hela lägenheten fulla av bus.

17 februari

Idag blev Webster äntligen kastrerad. Just när jag skriver detta är han lite låg... men han har ätit och mår bra. Förhoppningsvis kan han snart få leva som en normal katt, utan hormonstress och utan att pissa ner överallt.

Jag har haft kontakt med Salas (numera Zalás) och Sims (numera Simbas) nya familjer. Zalá blev snabbt kompis med hemmets gamla huskatt, och hon har nu lärt sig att apportera. Det tog lite längre tid för Simba att bli accepterad av sköldpaddshonan där han nu bor. Men nu kan hon tänka sig att mysa med honom ibland. :-)

15 februari

Nu är kattungarna tre veckor och börjar äntligen visa på lite äkta abytakter. De tar sig fram på tämligen stadiga ben och "jabbar" ivrigt efter varandra när de tränar sin finmotorik. De njuter av att få komma ur boet och har ingenting emot att jag kelar med dem.

Webster har haft dambesök från Finland. Tycke uppstod genast så nu återstår bara att hålla tummarna att hon blir dräktig. Det vore kul med en kull i Finland. I övrigt så får han bara ungar hos mig och hos GoodNews i Piteå. Där föddes i helgen tre söta grabbar. På onsdag kastreras Webster. Härligt för honom att äntligen slippa alla jobbiga hormoner!

Sala och Sim lämnade hemmet för en vecka sen och snart flyttar även Bim ut. Det har varit mysigt att ha kvar honom en extra tid, men nödvändigt att han flyttar nu. Han kan nämligen inte låta bli att leka hårdhänt med småkusinerna nu när de börjar röra sig alltmer.

8 februari

Quentins och Quillans tvåveckorsdag firas med att de får flytta till en större kattbädd på golvnivå. Det är en gåta att de har kunnat bo kvar i bädden på sekretären ända tills nu, normalt brukar abyungar vara ivriga på att rymma ur boet redan före denna ålder. Men dessa båda grabbar är av den lugnare typen som ännu inte ägnar särskilt mycket energi åt att träna sig i att gå. Magarna är väl för tjocka... Först nyligen hade båda öppnat sina ögon helt och nu äntligen verkar de i alla fall mer intresserade av omvärlden och när jag pratar med dem. Det ska väl bli abessinier av dessa två också. ;-) Nedan Quentin, den av ungarna som är LITE mer energisk.

6 februari

Sim, Sala och Bim är nu 12 veckor och två av dem flyttar i helgen. Som vanligt med blandade känslor från min sida... Även om alla naturligtvis inte kan stanna, så kan jag inte låta bli att känna att jag sliter dem från mor och syskon och kastar ut de små stackarna i det okända. Lyckligtvis är det kattvana och kärleksfulla människor här i stan som de flyttar till.

Tokiga Olga började löpa igår! Och hennes små är bara 11 dygn gamla! Naturligtvis är det rena tortyren för stackars Webster att se, höra och lukta henne utan att få para. Han måste kastreras snart! Egentligen väntar han dambesök från Finland, men nu kan vi inte vänta längre.

1 februari

Idag är Q-bröderna en vecka gamla. När de var nyfödda var de ganska pipiga och spralliga. Fast det var bra, för då påminde de sin kära mor om att hon skulle ligga hos dem. Nu behöver hon ingen påminnelse, och de båda är istället synnerligen lata och tjocka bröder. De ägnar all sin tid åt att äta och sova. Fler foton och vikttabell finner du här >

Idag har bröderna fått sina namn:

Ja, jag erkänner. Det blir inte lätt för de nya ägarna att ropa och stava. ;-) Men de får väl hitta på egna vardagsnamn.

27 januari

Jag måste genast uppdatera så att Olga inte får dåligt rykte. ;-)

Idag har hon helt fattat galoppen och ligger så gott som hela tiden hos sina småttingar. Hon ser inte längre Siris stora ungar som sitt ansvar. Tidigare idag när Olga gav en av de stora en liten irriterad dask på huvudet så blev jag riktigt glad. Skönt att Olga nu prioriterar rätt!

26 januari

Igår föddes Olgas ungar. Det var hennes första kull och likaså Websters första ungar. Spännande! Första lilla sorrelungen var tyvärr död, men sen kom två mycket pigga bröder. En sorrel och en viltfärgad.

Olga hade lätt att föda (i motsats till sin mor) och gjorde det hon skulle. Men inte med samma inlevelse som t ex Siri, så jag hjälpte till med att klippa av navelsträngarna. Bröderna började dia direkt och Olga verkar ha bra med mjölk åt dem. Dock störtar hon upp ur boet lite väl ofta. Ibland bara för att umgås, men ofta också för att hålla reda på Sim, Sala och Bim. Hennes modersomsorger sträcker sig även till dem, och helst skulle hon vilja ha alla ungarna i samma korg. Jag hjälper henne att fokusera genom att sitta ofta med henne och småungarna, och vi stänger in oss tillsammans på nätterna. Jag hoppas att hennes prioritet och fokus alltmer ska bli på bröderna Q.

Halvabykullen fick igår sin första vaccination. De var helt slut på kvällen av det spännande äventyret, men idag är de lika pigga och spralliga som vanligt.

17 januari

Nu har jag och kattungarna hunnit lära känna varandra på nytt. Varje unge har förstås en egen personlighet och det är fascinerande att uppleva deras natur och utveckling. Läs mer om dem i det nya Nytt från Nekayahs >

Siri har förlåtit Webster och det går bra att ha de två, och ungarna tillsammans nu. Men dessvärre måste Webster fortsätta att tillbringa större delen av dygnet bakom nätdörren i alla fall... Han får nån slags kortslutning i huvudet när han ser Nelly och vill klå upp henne. Förmodligen har han svårt att identifiera henne som en honkatt, då hon varit kastrat i flera år. Av denna orsak är det nu ännu mer akut än tidigare att finna ett nytt, lugnt pensionärshem åt kära Nelly! Hör av dig ifall du vill veta mer om henne.

Nedan en bild på sötnosen med vita bläsen - Sim

9 januari

Igår flyttade Siri och hennes ungar hem till mig från mina föräldrar där de har bott ett par veckor. De är alla tre modiga och framåt och återtog snabbt sovrummet som sitt närrevir och trygg utgångspunkt för vilda upptåg i hela lägenheten. Idag är de åtta veckor gamla och det börjar bli hög tid att söka nya, goda hem åt dem. Mer om ungarna här >

Webster kom också hem från sin semester i Piteå igår. Agnetha har varit vänlig att behålla honom under min konvalecens. Tyvärr kände Siri inte igen Webster när de kom hit och attackerade honom. Enda lösningen blev att stänga in Webster, som nu sitter och jamar bakom en nätdörr. Stackarn! Efter igår är stämningen lätt kaotisk mellan mina katter. Om morrandet och fräsandet inte går över närmaste dagarna måste jag finna en annan lösning för Webster. Har du tid och utrymme för en fertil abyhane under tre veckor eller längre? Mot ersättning, förstås. Hör av dig i så fall till 090 18 86 33.

3 januari 2010

Starkare för var dag som går, blir jag... Även om det känns segt och långtråkigt. Tur att jag har katterna som ständiga följeslagare och påhejare!

Olgas mage har växt tydligt senaste veckan och igår kväll stökade och bäddade hon så energiskt i kattigloon som stod på datorbordet att den åkte i golvet. Hög tid att bädda rent i Siris gamla födselkartong i garderoben, hoppas att den kan duga. Med en förstfödare kan man aldrig veta hur hon vill ha saker och ting...

God fortsättning på det nya året!

23 december

Igår kom jag hem från sjukhuset till ett välkomnande kattgäng. Tyvärr är jag inte i vidare bra form, men katterna ger ju god motivation till att bättra på sig så snabbt som möjligt.

När jag kom in genom dörren var det Siri och Nelly som mötte upp först. Mira blängde lite surt under lugg, men orkade inte sura över mitt svek mer än en kvart. Nu verkar det vara gamla Mira och dräktiga Olga som är gladast att ha mig hemma. De finns båda ständigt i min närhet och ligger i sängen på nätterna.

Olga mage har ännu inte vuxit nämnvärt. Men allt övrigt pekar på att hon är dräktig så några få småttingar ska hon väl kunna åstadkomma om en månad.

God Jul!

Söndag 6 december

Kattungarna har utvecklats snabbt den gångna veckan. De har lärt sig att gå och leka med varandra. De har nu också fått smaka på friheten genom att jag flyttat ut deras bolåda från garderoben och skurit upp en öppning till stora världen utanför. Ingen av dem tvekar att gå ut och utforska. Mattes röst är också oemotståndligt lockande. :-)

Siri är en lugn och trygg mamma. Hon övervakar sina små noga, men ingriper bara ifall de kommer alltför långt bort från boet. Hon ligger fortfarande mycket hos ungarna. Både hon och ungarna är nu avmaskade, fast jag inte har sett till några maskar... Jag hoppas på en hastigare och stabilare viktökning den kommande veckan.

Matte åker snart in på sjukhus och blir där ett tag. Så nu får en kattvakt ta hand om hela kattgänget, och det blir inga uppdateringar här på ett par veckor.

Söndag 29 november

Kattungarna är nu två veckor och har blivit alltmer intresserade av världen utanför sin trygga bolåda. De tränar på att gå, och de ligger och viftar med framtassarna mot varandra. Sakta med säkert blir koordinationen allt bättre. I övrigt diar de normalt, sover lugnt och normalt och har en toppenmamma som är hos dem nästan hela tiden. Ändå är allt inte riktigt bra...

Sim, Sala och Bim har inte gått upp i vikt lika snabbt denna vecka som den första. Viktökningarna har också varit lite mer ojämn. Eftersom de inte visar några som helst teckan på sjukdom kan jag bara komma på en förklaring: De kan ha spolmask! Jag har inte sett att nån av mina vuxna katter har mask. Men efter vad jag har läst så kan dessa parasiter ligga vilade hos friska, vuxna katter och sen föröka sig kraftigt hos en dräktig hona. Hennes ungar smittas sen via mjölken.

Vanligen avmaskar man katter genom tabletter eller pasta. En tillverkare säljer även flytande avmaskningsmedel. Så det ska jag nu införskaffa till mina småttingar. Flytande blir lättare att dosera rätt och att få i sötnosarna. Återkommer med rapport i ämnet.

Onsdag 25 november

Idag är kattungarna 11 dygn gamla och jag har hittat på namn åt dem. Eftersom jag inte behöver hålla mig till en viss, gemensam bokstav för dessa busungar kunde jag associera friare. Sim, Sala och Bim fick det bli. Kul namn på tre små mirakel!

Olga har äntligen slutat löpa så det är lugnt här i huset nu. Till och med Webster verkar lättad, för han blev ganske less på henne till slut. Fast som den gentleman har är ställde han förstås ändå upp (när hon tjatade). Vi väntar otåligt på resultatet. Blått och sorrel är recessiva anlag som det krävs att båda föräldrarna bär på för att ungarna ska kunna få det. Mycket spännande att se ifall Webster har anlag för sorrel, respektive Olga för dilution.

Lördag 21 november

Kattungarna är en vecka och har börjat öppna ögonen. Trean tycks mest nyfiken på omvärlden. Han rör sig också mest när han hamnar på en filt för att fotograferas. Nettan är mammigast, piper mest och har än så länge bara små ögonglipor. Fler bilder på deras egen sida >

Äntligen löper Olga! Hon började igår, men Webster hade inte riktigt koll på vad han skulle göra... Den idoga träningen har dock lett till ett par lyckade parningar idag. Om nio veckor blir det små abyungar här! :-)

Onsdag 18 november

Kattungarna växer och frodas. Honan ökar i vikt i normal takt, men hanarna ökar mer än 20 gram/dygn. Gisses, vad ska de bli för bjässar? Det är väl huskattsgenerna som slår till.

Olga löper fortfarande inte. Webster började urinmarkera för ett par veckor sen och det tog jag som ett tecken på att Olga var på G. Men tydligen inte... När man har med katter att göra så gäller det att träna sitt tålamod. Något vidare tålamod med strilande hankatter har jag dock inte, hmm. :-/

Söndag 15 november

Siri och ungarna mår utmärkt. Hon är en bra kattmamma och stolt över sina ungar. Dagsfärska foton och vikter finns på dem på deras egen sida >

Lördag 14 november

Idag på morronen meddelar Siri att det är dags att släppa ut de vilt sparkande ligisterna som hon har i sin mage. Det tar dock lite väl lång tid innan nummer ett kommer ut, så han är tyvärr död. Nummer två kommer kort därefter och är en pigg liten tjej. Efter några timmars paus föds de två ungarna på andra sidan av livmodern. Den ena satt fast länge med bara huvudet utanför och var så utmattad efter födseln att h*n inte rörde sig på tio minuter. Men Siri tvättade flitigt ändå. Tydligen visste hon något som jag inte kunde se. Plötsligt vaknade kattungen till liv! Intressant att notera att när den första ungen kom ut brydde sig inte Siri alls om att ens se på den. Hon visste att den var dödfött. De är inte dumma, katter.

Vad blev det för färger då, undrar den nyfikne abykännaren. Njae, det är ju lite mer pinsamt att gå in på... Alla är svarta över ryggen, med ljusare tabbyansikten och ben. De har vita tassar och en av dem har vit nos. Alltså är de inte "äkta" abessinier. Jag har förstås befarat att det skulle kunna bli så här eftersom jag aldrig såg Siri och Webster para sig. Och Siri hade ju kunnat hinna träffa någon annan hane innan jag upptäckte hennes löpning och stängde in henne. Men jag hoppades att hon och Webster skulle ha haft en hemlig flirt...

Förstås är det hemskt pinsamt att jag har fått en blandraskull! Det finns inte mycket inom kattvärlden som jag tycker är värre... Jag brukar verkligen gorma över hur slarviga, nonchalanta eller giriga de raskattägare är som föder upp allehanda gatukorsningar. Och nu sitter jag där själv. Nåja, jag kan ju inte skylla på nån annan utan får lov att bita i det sura äpplet och ta mitt ansvar. För jag skulle förstås aldrig kunna avliva de oskyliga små liven. Ändå måste jag passa på att flika in att det är första gången på 21 år som jag gör den här tabben, aldrig förr trots att mina katter går fritt ute på sommaren. Nu har jag i alla fall lärt mig läxan att man inte kan lita ens på den mest hemmakära lilla kattdamen när hennes lustar sätter in.

Fredag 13 november

Idag fyller Webster ett år och vi firar det med kalas på råa strömmingsfiléer. Nja, inte jag bara katterna. Mest äter Webster och blivande mamman Siri.

Söndag 1 november

Gråmulet och duggregn ute. Vi flyttade in till stan i rättan tid. :-)

Igår fixade jag till en bolåda till Siri. Jag brukar ha den i garderoben de första tre veckorna, så det gäller att få till de rätta måtten. Jag köpte också en ny luffig syntetmatta att ha i lådan. Jag har funnit att denna typ av mattor är mycket uppskattade av katterna, varma och lätta att hålla rena. Själva förlossningen blir förstås på lakan och tidningspapper – men redan dagen efter brukar det gå bra att byta till luddfilten.

Siri blir bara tjockare och tjockare och nu kan jag se ungarna sparka vilt i hennes mage emellanåt. Jag skulle tro att det blir minst fyra stycken, för det ser redan trångt ut. Vi väntar med spänning!

Olga har inte börjat löpa än, vilket jag trode att hon skulle göra på en gång när jag slutade med p-pillrena. Men Webster håller noga koll på henne så jag tror inte att löpningen är så långt borta. Webster och Olga är de bästa vännerna här hemma och så söta ihop. De kan ligga och tvätta varandra, eller busrusa i lägenheten. Men tyvärr tar hankattigheten över för Webster så att han istället börjar bitas och brottas. Då blir Olga less, fräser och sticker iväg.

Söndag 25 oktober

Igår flyttade jag in till lägenheten i stan med alla katterna. Nja, inte riktigt alla för Izzi anade oråd och höll sig undan. Så henne fick jag lov att åka ut och hämta idag. Hon hoppade glatt in i bilen när jag kom och är nog ganska glad att få bli återförenad med matte och resten av gänget.

Till min förvåning visar Siri tydliga tecken på att vara dräktig. Hon hade ju en liten mini-löpning i september, så jag stängde in henne. Jag såg aldrig nån parning mellan henne och Webster. Men nåt måste ha hänt i smyg. Eller så är hon skendräktig. Bara att avvakta och se...

Efter att Webster flyttade in hos oss funderad jag länge på vad han skulle heta till vardags. När jag kom på namnet Zesam så hade jag redan vant mig vid att kalla honom för Webster, så egentligen är det bara här på hemsidan som han har hetat Zesam. Idag ger jag upp – han få behålla sitt stamtavlenamn! Jag ändrar på alla sidorna, men när det står Zesam här nedan i dagboken är det alltså Webster jag pratar om.

Onsdag 14 oktober

Nu i oktober har hösten kommit på allvar. Nätterna är kalla med minusgrader och jag och katterna myser inne vid kaminen. Snart måste vi flytta in till stan. Omställningen brukar gå bra för katterna, men i år blir det förstås lite rörigare än vanligt eftersom vi har en fertil hane med oss och snart även tasset av små kattungefötter...

Visst har Zesam blivit en stilig ung herre?

Onsdag 16 september

Siri lockjamade i fredags och blev därför inspärrad i stugan. Tyvärr kom hon då av sig så det blev ingen löpning. Suck! Men om katthonor kan sluta löpa av att resa med flyg eller bil till en parning, så kan de säkert också göra detsamma av att sitta inne och genom fönstret se resten av familjen roa sig ute i trädgården. Bättre lycka nästa gång.

Lördag 12 september

Det är en fin sensommar i år. Ovanligt milt och härliga dagar för mig och katterna med sol och gulnande löv i träden. Det verkar som om Siri har kommit i stämning för att löpa nu. Så hon har utegångsförbud. Zesam är helt klart intresserad, men får sig en sur släng av tassen ifall han nosar för nära. Vi får hoppas att Siri blir vänligare inställd till honom om ett par dagar. :-)

Söndagen 30 augusti

Tre dygn efter mitt förra inlägg blev jag akut dålig och hamnade på sjukhus. Det är jobbigt att må dåligt, och ännu värre att tvingas lämna sina katter. Lyckligtvis en vän och min far rycka in som kattvakter. Nu är jag hemma hos älsklingarna igen och njuter verkligen av att få sova i den egna sängen. Katterna har lite matte-abstinens så de ligger nära, nära på täcket. Lite svårt att vända sig ibland kanske... men jag bara njuter! :-)

Måndag 17 augusti

I helgen var det kattutställning i Piteå och jag var där. Arctica firade 20-årsjubileum och arrangerade en välordnad utställning i en bra lokal. Tack! Olga fick ytterligare två certifikat och kan därmed titulera sig Internationell Champion. Zesam kan som junior ännu inte få några cert, utan bara bedömningen Excellent. På söndagen nominerades han dessutom till slutpanelen. Där blev han slagen, men det var ändå något av en triumf eftersom lördagens domare inte ens tyckte att Zesam var värd att ta upp när hon skulle välja sina favoriter.

Jag samåkte med Susanne och hennes Joker. Han tog denna helg den högsta titeln Supreme Premier (titigare kallat Europachampion) och blev därtill BIS-veteran båda dagarna. Hurra Joker! Våra tre abysar var de enda som var där. Tråkigt! Men vi hade en trevlig helg i alla fall och serverades middag hemma hos abyuppfödaren Agnetha. Nu blir det (tyvärr) utställningsuppehåll för min del tills våren 2010.

Tisdag 11 augusti

I söndags var jag på släktträff hemma hos mina föräldrar och där fick jag för första gången se deras nya familjetillskott. En svart honkatt med vit medaljong flyttade in för ett par månader sen och fick stanna då ingen ägare kunde hittas. För tre veckor sen nedkom hon med fyra bedårande ungar. En helt svart (eller smoke?), en helt grå, en grå med vita tecken och en svart med vita tecken. Den siste hane, de andra honor. Jag kan förmedla kontakten ifall du kan erbjuda någon av ungarna ett gott hem. De finns utanför Skellefteå.

Onsdag 5 augusti

Hemma hos mig har jag två färgindelade läger bland mina katter. De tre som är sorrel liknar varandra mycket i sina beteenden. Och det tre blå har många gemensamma egenheter. Att de som är sorrel är lika är förstås inte så konstigt eftersom de är mormor, mor och dotter. De är intensivt kärleksfulla stundvis, men däremellan ganska självständiga. De älskar att jaga och kan vara osynliga hela dagen när de rensar omgivningarna från lämpliga bytesdjur.

De tre blå är inte nära släkt på samma sätt, men är ändå likasinnade genom att de alltid är hemma på tomten och helst i närheten av matte. Det finns alltid en blå aby i närheten som ställer upp och håller mig sällskap när jag lagar mat, går på toan eller sitter framför teven. Jag inser att detta med färgindelningen säkert är en tillfällighet. Men lite kul att uppleva i alla fall.

Torsdag 23 juli

Igår och idag har jag fått testsvaren på Zesams DNA-tester. Från sin mamma kunde han ha ärvt anlag för defekterna PK-brist och PRA. Men jag hade tur att han i alla fall slapp det ena anlaget. Han är PRA-fri, men PK-bristbärare. Det innebär ingenting för Zesam själv. Men han kan inte paras med honor med samma mutation. Anlaget i dubbel uppsättning ger blodbrist.

Mina egna honor är fria från båda defektanlagen. Men de är fortfarande så pass vanliga inom rasen att bärarna inte kan tas ur aveln ännu. Zesam behövs!

Måndag 20 juli

Idag kom jag hem från en lååång utställningsresa till Trondheim. Olga behövde ett norskt certifikat (cert) för att inte bli "stängd" till våren. (Katterna får bara ta ett visst antal cert i Sverige innan de behöver ett utländskt cert.) Jag samåkte med somaliuppfödaren och vännen Britt-Marie. Det var en mycket trevlig resa och helg.

Båda dagarnas domare tyckte bra om Olga. Hon fick fina bedömningar och på lördagen var hon nära (igen) att bli nominerad, då domaren sortrerade henne som sin näst bästa honkatt av alla han hade. Hon var enda sorrel abyn på lördag och en av bara två på söndagen. Lyckligtvis fanns där ganska många viltfärgade så jag fick tillfälle att se flera (för mig) nya abysar från olika norska uppfödare. Kul!

Utställningen var lite rörig, speciellt på lördag morron då burplaceringarna inte funkade som tänkt. Men jag måste ändå ge en eloge till den arrangerande klubben som gjorde ett toppenjobb trots att de är en så liten klubb. Servicen innan utställningen var på topp och lokalen var utmärkt och rullstolsvänlig. Tack!

Olga uppförde sig bra och fick sina certifikat - därmed är hon nu Champion. Hon är betydligt mer lätthanterlig än sin mor. Men hon är inte överförtjust och ligger mest bara och sover på utställning. Säkert är hon strålande lycklig över att vara hemma igen. Och så är jag!

Lördag 4 juli

Min semester inleddes med en kanonvarm vecka. Nu är det dock betydligt svalare, mulet och mer lockande att sitta inne och kura än att vara ute och slåss med mygg och knott.

Katterna håller sig snällt inne på nätterna. Men på dagen är de gärna ute i trädgården och en och annan stackars mus eller ödla får dessvärre sätta livet till... Nedan en dagsfärsk bild på Olga.

Måndag 15 juni

I helgen var det kattutställning här i Umeå. Det var evigheter sen jag ställde ut senast så det var verkligen kul att få träffa alla kattvänner. På lördagen ställde jag ut Siri, Zesam och Olga. Siri är ju redan EC så hon fick mest följa med för att göra reklam för abessinier och för att det skulle bli tre fertila blå abysar på utställningen. Därmed kunde ett Bäst i Variant (BIV = Bäst i färg) delas ut. Det gick till Zesam. Siri fick nöja sig med HP.

Olga hade en konkurrent i sin klass. Olga vann dock klassen båda dagarna och fick sina första två CAC. På lördagen var hon nära att även bli nominerad (2:a av 7-8 honor) men slagen på målsnöret av en cornish rex. Inte var Olga vidare förtjust i att vara på utställning, men hon skötte sig fint, visade upp sig hyfsat och var lycklgtvis inte alls så ängslig som sin mor.

Det var även roligt att se hur bra Zesam tog sin första utställning. Han var helt cool, om än en smula frustrerad andra dagen över att sitta instängd. Visade upp sig bra och spann för domaren. Lite sprattlig förstås, men det får man vänta sig av en sju månaders kattunge. Han fick beröm för det mesta; typ, pälskvalitet, storlek, kondition. Men förlorade nog nomineringarna p g a att han vid denna ålder är lite oproportionerlig och "urväxt". En förtjusande, vit devonflicka slog honom båda dagarna. Pä söndagen blev hon även BIS, så Zesam behöver inte skämmas över att förlora mot henne.

Andra S*Nekayahskatter som det gick bra för var Petita Pimpinella, som blev nominerad kastrathona på lördag och Jafet Joker som tog två CAPS vid 12 års ålder. Därtill blev han BIS-veteran båda dagarna. Han fick mycket beröm för sin fina kondition.

Fotot på Joker är lånat från Västerbottens-Kuriren >

Söndag 31 maj

Pingsthelg och högsommarvärme. Vad kan man mer önska? Jag pysslar i trädgården och myser i hammocken med katterna som ständigt sällskap. Zesam är en tämligen försiktig ung herre som inte har satt sig i några knipor ännu. Annars är det ganska vanligt att ovana ungkatter klättrar högre upp i träd än de klarar av att ta sig ner från och liknande.

För övrigt så håller Zesam på att byta tänder nu. Förra helgen hade han dubbla hörntänder, men nu ser de normala ut. I morse satt han och gnagde på sin ena framtass. Pustar väl på klorna, tänkte jag... Men så plötsligt pillade han loss en kindtand som föll ner på bordet. Faktiskt första gången nånsinn under alla år som jag har sett en tappad mjölktand! Liten, men fortfarande sylvass.

Söndag 10 maj

Igår flyttade jag och katterna ut på landet. Här ute i skogen bor vi hela sommaren och mina katter får prova på "friluftsliv". Jag är medveten om att många finner det helt olämpligt att släppa ut (ras)katter på egen tass. Men här där vi bor är det trafikfritt och tydligen tämligen lugnt. Jag har inte förlorat någon enda katt på grund av utelivet eller fått någon enda kull med blandraskattungar på alla år.

Naturligtvis måste man vara lite extra försiktig med en ung och oerfaren katt. Idag har Zesam fått komma ut för första gången. Med sällskap av mig (och de andra katterna) förstås. Han älskade det! Att det var en något kylig och blåsig dag verkade inte bekymra honom nämnvärt. Jaga fjolårslöv som fladdrar förbi är toppenkul!

Här tar Zesam en kort paus i hammocken. Snart är han sex månader.

Söndag 19 april

Ännu ingen riktig fart på våren här i norr. Men katternas rastgård utanför lägenheten har i alla fall tinat fram så att de kan sitta på hyllorna där och sola de dagar då det är någorlunda varmt. Rastgården är utanför sovrumsfönstret så de kan skutta in och värma sina kalla tassar när de vill. Abykatter är ganska frusna av sig.

Zesam har hittat på att det är kul att plocka in torra löv från rastgården. Dem kan man sen leka med och sprida några i varje rum. Kul förstås också att pilla ner dem i duschavloppet! Tycker Zesam.

Onsdag 1 april

Zimon kändes väl kanske ändå inte som helt rätt... Så nu har lille prinsen fått ett nytt namn: Zesam. Det tror jag ska bli bra, men när jag ropar på honom är det ändå mest de andra som kommer för att kolla vad jag vill. Han lär sig väl. :-)

Ute skiner solen och det är en strålande vårdag. Fortfarande är det osedvanligt mycket snö kvar för årstiden, så jag hoppas att avsmältningen kommer igång på allvar nu. Om 5-6 veckor vill jag flytta ut till landet med katterna, som jag brukar. Det kommer att bli underbart för de yngre katterna med större utrymme och all ny stimulans för kropp och sinne. Samtidigt blir det en lättnad för stackars Nelly att slippa vara instängd med vildbasarna hela dagarna. Tyvärr har det inte dykt upp något riktigt lämpligt nytt hem till henne. Ännu.

Onsdag 25 mars

Idag har jag och Mira gjort en utflykt till Vännäs veterinärstation. Egentligen skulle förstås Izzi också ha varit med, men hon hade visst viktigare saker att göra hemma (= vägrade låta sig infångas).

Mira blev i alla fall av med alla sina stygn på magen och det måste ha varit en lättnad. Särskilt de stygn som satt uppe vid armhålan har irriterat henne och såret där blev också infekterat av att hon var där och pillade så ofta. Men med hjälp av antibiotika så ser läkningen bra ut nu. Om jag hade haft tratt på henne hade hon förmodligen sluppit infektionen, men det är lätt att vara efterklok...

Analyssvaret på den bortopererade tumören blev att den var elakartad (som 80% av juvertumörer hos katt är), men att den var väl avgränsad och hade tagits bort med god marginal. Så nu är det bara att hålla tummarna att veterinären fick bort allt.

Söndag 22 mars

Stort grattis till O-ungarna som föddes för ett år sen!

Tänkt att det bara var ett år sen jag satt här och kämpade för att få mat i de små mammalösa stackarna! Jag ska erkänna att jag i många stunder var tveksam ifall de skulle överleva.

Nu är se stora och stiliga. Se bara på bilden här intill där Otto – numera Tintin – ståtar. Han har fått utvecklas till en "riktig" maskulin hane, men imorron blir det kastrering.

Olga har firat sin födelsedag med att kalasa på kokt kyckling - mums!

Lördag 21 mars

Häromdagen när jag satt i tevesoffan med min danske prins i knäet kom jag plötsligt på vad han ska heta här hemma hos oss - Zimon!

Jag har funderat länge på olika varianter av hans riktiga stamtavlenamn, men inte kommit på nåt som jag riktigt tycker passar. Ett tag var jag inne på Jazz/Jazzy (för Webster heter han efter en jazzmusiker) eller Hamlet (för han är ju en dansk prins). Men nu blir det Zimon, med Z för att det är lite coolare och lite mindre människonamn då.

Sen Zimon flyttade in har jag varit ganska upptagen med de andra katternas halsinfektion och sen Izzis och Miras operationer. Det känns nästan som om jag har försummat min nye lille guldklimp emellanåt. Han är ju också fantistiskt bra på att roa sig själv och leker mycket med Olga och Izzi. Zimon kräver inte mycket uppmärksamhet av mig. Men så snart jag bara tar chansen så kommer han jättegärna och myser i knäet, smågnager på fingrarna eller sover under täcket. Han är en harmonisk myspropp!

Nu är middagen snart klar så jag måste rusa och rädda mina grönsaker. Zimon äter verligen ALLT han kommer åt och just nu nallar han av mina sockerärtor och tomater. Tur att han är så söt att jag förlåter allt. :-)

Söndag 15 mars

Här kommer Izzi med närbild på hennes minimala kastreringssår. Flankkastrering kan verkligen rekommenderas! Hon är helt opåverkad av ingreppet.

Nedan i gårdagens text har jag satt in en bild på Mira (fast den är från idag). Även hon tycks förvånande opåverkad, trots att hon har tre sår på buken.

På Websters sida finns också några nya bilder, bland annat...

Lördag 14 mars

Jag har haft problem med min internet-uppkoppling och därför har det inte blivit några uppdateringar här på ett tag. Men det har hänt en del!

Halsinfektionen har vandrat hela laget runt (utom Webster). Eftersom jag aldrig hört talas om att katter kunde ha sånt här fick jag lära mig nåt nytt: Om du har en katt som får upprepade kräkreflexer, svårt att svälja och blir allmänt hängig kan det vara en halsinfektion; faryngit. (Om katten har svalt en levande humla eller ett grässtrå som fastnat uppstår liknande symtom.) Halsinfektionen kan också göra katten hes (när den jamar) och om katten spinner så börjar den lätt att kväljas och kraxa. Kräkreflexerna gör att katten ibland får upp lite slem, och att den spyr lättare än vanligt (men inte dagligen). Dock ingen snuva eller rinnande ögon.

Hos mina katter orsakades infektionen av ett virus. Det behövdes alltså ingen antibiotika för att bli av med den. Bara lugn och ro och mycket vila. Jag tillhandahöll mjuk och god mat för de katter som fick svårt att svälja. Men infektionen satt i ganska länge, i två-tre veckor. Dock är katten bara allmänpåverkad och dåsig de första tre-fem dagarna.

När vi blev av med detta virus blev det dags för "Den Stora Operationsdagen". Izzi fick äntligen sin flanksnittskastrering i torsdags. Miras juver opererades samma dag för att (förhoppningsvis) rädda henne från en för tidig död i cancer.

För drygt en månad sen upptäckte jag att Mira hade en lite större och två mindre knölar under buken. Jag var tveksam till ifall jag skulle låta operera henne, hon är ju trots allt tretton år. Många som jag pratade med, inklusive veterinären, verkade också tycka att det är onödigt att utsätta en så pass gammal katt för en operation. Men när veterinären sa att ifall jag inte gjorde nåt skulle Mira troligen inte leva längre än några månader, bestämde jag mig. Visst måste jag ge min gosekatt en chans!

Planen var att operera bort hela juverraden (för att förhindra att nya tumörer uppstår). Men när Mira var sövd och rakad tyckte veterinären att de två knölarna överst och nederst inte verkade sitta i själva juvret. Han förespråkade en lindrigare variant där enbart de två juver som satt närmast den misstänkta tumören togs bort. Jag gick på hans linje. De två mindre knölarna visade sig också vara ofarliga fettknölar. Den större knölen är inskickad till SVA på analys.

Både Izzi och Mira mår oförskämt bra nu efteråt! Redan första kvällen traskade de omkring som vanligt, åt och gick på toalådan. Izzi klättrade upp i sin höga favoritstolpe. De verkar inte alls ha ont, men sover möjligen lite mer än vanligt. Vilket förstås är fullt förståeligt. Jag hämtade ut smärtstillande tabletter till Mira. Hon verkade visserligen inte som om hon hade ont igår kväll (då den smärtstillande sprutan de får efter operationen inte längre ska verka). Men jag gav henne ett par tabletter innan jag gick och la mig i alla fall. Idag har jag t o m sett henne leka lite och hon följer mig förnöjt spinnande, som vanligt. Allt väl så långt - hoppas det håller i sig.

Det ryktas om att det ska kunna bli sol imorron, om så blir fallet återkommer jag med färska foton på Webster och de andra.

Lördag 21 februari

Siris halsinfektion har blivit bättre och hon kan nu äta (utan smärtstillande). Men ibland, som t ex när hon spinner, börjar hon kraxa och harkla igen. Dessvärre blev även Olga och Mira smittade av infektionen. Men de matvägrade inte mer än i något dygn och verkar ha fått en lindrigare variant. Eller så är de bara inte så överdramatiska som fröken Siri. :-)

Webster är som en liten solstråle här hemma. Han är mycket duktig på att roa sig själv med någon liten leksak, eller varför inte med att pilla blomjord ur mina krukväxter. Han har kommit på att det är mysigt att sitta i mattes knä, gnaga lite på mina fingrar och sen somna förnöjt. Jag har lagt märke till att han känns extra varm och mysig, säkert beroende på att han har så kort päls (i jämförelse med mina andra katter). Kanske känner han sig lite frusen emellanåt, för han ligger gärna under täcket i sängen på nätterna.

Missa inte nya numret av Nytt från Nekayahs med en rapport från mormor Tita >

Tisdag 17 februari

Idag är det förkylt - både för min del och för Siri. Ända sen i söndags har vi båda haft ont halsen. Men Siri betydligt mer än jag. Hon har kraftiga kväljningar och så ont att hon varken har velat äta eller dricka. Igår morse verkade hon lite bättre, jag lyckades truga i henne lite kyckling. Men sen på kvällen var det ont, ont igen. När en aby vägrar äta är det verkligen kris!

Så idag blev det en tur till tant Veterinären. På vägen dit fick jag höra Siri beklaga sig med en ny, ynkligt hes röst - stackarn. Väl framme spelade Siri upp hela sitt register (förstås). Spann som en motor, hoppade smidigt upp och ner från behandlingsbordet, kelade med veterinären. Verkade inte alls sjuk. Typiskt katter att spela friska! Hemma har hon bara suttit och surat eller sovit de senaste dagarna.

Lugnande medel och halsundersökning visade inte på någon "främmande kropp". Det var rött i svalget, men inte vidare svullet. Ingen feber. Ingen snuva. Siri fick vätska insprutad under skinnet och smärtstillande. I övrigt ska halsinfektionen förhoppningsvis gå över av sig själv, trodde veterinären. Vi får hoppas på det! Nu här hemma verkar Siri rätt pigg och har ätit lite i alla fall. Fast man märker att det fortfarande gör ont att svälja. När den smärtstillande sprutan släpper imorron för jag köpa ut medicin till henne ifall hon slutar att äta igen.

Dagens nya lärdom är alltså att även katter kan få halsinfektion! Lyckligtvis är inte Webster eller någon av de andra sjuka, vi får hoppas att det fortsätter så.